![]() |
|||||
Seglationens
tradition
|
Män till sjössSkeppets och mannskapets öde var oftast i sista hand beroende av sjömännens yrkeskunskap. Det fanns inga ljus ombord, i den kolsvarta natten måste mannskapet känna till skeppet som sina egna fickor. Rep och tross skulle hittas också i mörkret. En vanlig arbetsdag var 12 timmar, och därpå kom ännu extra arbeten förorsakade av stränga väderleksförhållanden. Under 1800-talet och ännu under de två första årtionden av 1900-talet var det vanligt att sjömän var två eller tre år borta hemifrån. Dygnen gick till arbete och sovandet. De milda pasatzonerna gav en välkommen omväxling till de stränga förhållandena. Varma och jämna vindar var som vila jämfört med strängt blåsande stormvindar. Mannskapet återhämtade sig från tidigare ansträngningar och samlade krafter för kommande utmaningar.
|
![]() © Museiverket / Sjöhistoriska museum |
|||